Vrånganäs Folkskola är min barndoms skola. Jag växte upp i byn Vrånganäs och var en av skolans elever i slutet av 50-talet. Min far, som föddes i Vrånganäs, såg skolan byggas mellan åren 1929 – 1932. Far hade avslutat sin skolgång då och var därför aldrig elev vid skolan. Att få en skola till byn var betydelsefullt för hela bygden.
Vrånganäs skola var en B3-skola. Läraren Erhard Liw hade tre, ibland fyra klasser att undervisa i ett och samma klassrum. Jag minns mina år här i skolan som lugna och trygga. Jag hade min bänk bredvid kaminen, varmt och skönt och det var det också i vår gemenskap. Vi var kanske som mest femton elever och vi lekte alla tillsammans på rasterna. Vi sparkade fotboll och lekte ”Empty” över dasstaket, en bollek, som jag tror bara fanns på vår skola. Vi byggde kojor i skogen och på våren lekte vi i ängen bredvid skolan, där bäcken rann. Vi hade matbespisning på andra våningen, där tant Alva lagade så god mat, riktig husmanskost. År 1963 upphörde skolan att vara en skola på grund av för få elever och blev privatbostad. Samma familj ägde skolan fram till år 2016, då min äldsta dotter köpte ”min skola”.
”Tre Systrar” är mina tre döttrar, som nu öppnat ett kafé i pojkarnas slöjdsal! Det känns overkligt men är sant. Lycka till kära döttrar!
Noomi
